Har mått konstigt jättelänge, alltså fysiskt. I flera månader har jag mått jävligt konstigt.
Ikväll såg jag att det fanns en låda under frysfacket som läckte lite vatten på min mat.
Det har, inom parentes, varit vått och fuktigt i mitt kylskåp under en längre tid. Något
som jag inte brytt mig särskilt mycket om och avfärdat med tankar om fel temperatur
och känslig termostat. Blev dock nyfiken och drog ut lådan som visade sig innehålla inte
mindre en fem olika sorters mögelsvamp, som tillsammans med en skir vävnad simmade
i en isblandad vätska.
Lägesrapport: har stått på knä i 30 minuter, skrubbat och kastat all mat.
Kollat på flashback och insett att ättika skulle vara asbra för att bli av med lukten.
Har ingen ättika hemma.
Slutsats: har ovetande förgiftat mig själv under flera månaders tid.
Känsla: äcklad, fascinerad, förnedrad, men underskattar inte ett bra skämt.
15.3.11
13.3.11
A RAPTOR IS NOT A PET, IT'S A WEAPON
Detta är bland det mäktigaste jag någonsin upptäckt. Jag struntar i om ordet mäktig
bara ska användas i samband med kaffebröd, för det här är Så mäktigt. Eaglehunting,
eller Bercutchy, är en form av Falconry fast med örn som sägs ha utövats i asien i över
6000 år. Relationen mellan Bercutchyn och dess rovfågel blir till ett levnadssätt lika
mycket som en symbios, där bercutchyn är beroende av fågeln och tvärtom, för att den
andre skall överleva. Örnen jagar till sin mästare i utbyte mot att denne förser fågeln
med daglig föda. En sådant överrenskommande mellan rov och människa kräver en
oerhörd tillit och intimitet, en konst som idag endast utövas traditionellt i centrala asien.
"Det finns tre saker (en riktig) man borde ha: En snabb häst, en hund, och en gyllene örn "
12.3.11
Quote Unquote
"I had my hands on a unicorn skull"
- Haruki Murakami i Hard Boiled Wonderland and the End of the World
- Haruki Murakami i Hard Boiled Wonderland and the End of the World
Har varit på verket och kollat på Üni Foreman i afton, det var fint. Nu när jag har kommit hem och städat,
klädd i kilklackar och starwarstisha, har jag kommit fram till att starta en ny vana. Varje dag, mest under
helgerna, kommer jag logga in på skype direkt jag kommer hem. Förutsatt att jag kommer hem. Men ändå!
hörde du det Australien? Skype! Varje kväll! efter 00!
klädd i kilklackar och starwarstisha, har jag kommit fram till att starta en ny vana. Varje dag, mest under
helgerna, kommer jag logga in på skype direkt jag kommer hem. Förutsatt att jag kommer hem. Men ändå!
hörde du det Australien? Skype! Varje kväll! efter 00!
11.3.11
Benet är alldeles snart läkt. Då kan jag gå som en normal människa igen! Helt seriöst, det där löpbandet sänkte mig, har stapplat fram som en senior i över en vecka. Saken är den att benet tar jättelång tid på sig! Det är inte likadant som typ ett skrubbsår, utan djupare och noggrannt utfasat ur mitt knä. Glömde att det här fenomenet med att knän snabbt läker uppstår mest kring sommartid, då man inte tvingas lägga salvkompress och kväva skadan i tajta jeans 11h om dan. Och när jag nu luftar såret, så bildas två härliga rugor. Men så fort jag böjer benet så brister de långsamt, något som är fantAstiskt obehagligt.
Och jag har myror hemma. Imorse dödade jag två myror med väckarklockan under tiden jag snoozade. Trodde det var en dröm tills jag klev upp och hittade liken på urets kortsida. Kalas!
Och jag har myror hemma. Imorse dödade jag två myror med väckarklockan under tiden jag snoozade. Trodde det var en dröm tills jag klev upp och hittade liken på urets kortsida. Kalas!
8.3.11
Maria, jag såg något konstigt idag. Var ute och gick i en liten by och en tjej i min ålder satt på busshållplatsen barfota. Hon hade plastben. Jag tror att det var småstaden, att hon var barfota, hennes slitna fötter, solen, att hon sov och sket i allt annat, som gjorde det. Jag kan inte få bilden ur mitt huvud.
7.3.11
5.3.11
Festa med innefolket i sydney + näsblod på toaletten
1. Hamnade på fel gata. Stora dörrvakter försökte dra in oss till olika strippklubbar.
2. Hamnar på rätt gata - ser en massa vackra människor inne på en klubb.
3. Dansar
4. Hamnar mellan 2 brudar som börjar suga på varandras bröst. Egentligen var det bara sydneybon som sög på japanens. Men ändå.
5. Fick mitt bröst antastat också.
6. Men det var lugnt - de påminde ändå om Zooey.
7. Killarna var sjukt coola också. Så himla schysst folk. Och de bar hatt.
8. Min tur att skina
Fick näsblod. Drog in till toan. Coola människor som spelar i band kollar på mig. Med beundran. De tänker: shit, han har dratt en lina för mycket (egentligen är det bara för dammit på mitt skitiga vandrarhem). De hämtar papper till mig och är värsta schyssta. De frågar mig om jag har något. Jag svarar nej. Men de var glada ändå. Men mitt skimmer försvann lite där. Fast han fick sin lina sen ändå, av en annan kille. Shine on.
Och ikväll är det mardi gras!
2. Hamnar på rätt gata - ser en massa vackra människor inne på en klubb.
3. Dansar
4. Hamnar mellan 2 brudar som börjar suga på varandras bröst. Egentligen var det bara sydneybon som sög på japanens. Men ändå.
5. Fick mitt bröst antastat också.
6. Men det var lugnt - de påminde ändå om Zooey.
7. Killarna var sjukt coola också. Så himla schysst folk. Och de bar hatt.
8. Min tur att skina
Fick näsblod. Drog in till toan. Coola människor som spelar i band kollar på mig. Med beundran. De tänker: shit, han har dratt en lina för mycket (egentligen är det bara för dammit på mitt skitiga vandrarhem). De hämtar papper till mig och är värsta schyssta. De frågar mig om jag har något. Jag svarar nej. Men de var glada ändå. Men mitt skimmer försvann lite där. Fast han fick sin lina sen ändå, av en annan kille. Shine on.
Och ikväll är det mardi gras!
4.3.11
3.3.11
DET HÄNDE MIG
Nä men så jag far på umeå sport och motion för att kanske, få lite konsultering från instruktören gunilla som jag var bokad
med kring sjutiden. Kommer dit i tid, byter till tajta nikespandex och stötdämpande skor. Tillsammans med Gunilla gör jag
upp ett program över de kommande veckornas träning. Efter genomgången tackar och bockar jag, för att sedan sikta mot
löpbanden där det är dags att ta itu med uppgift nummer 1.
Rummet med löpband är nästan helt fullt med folk och alla de nyaste maskinerna är upptagna. Men jag ser en som ser juste ut
och gör mitt val, så jag ställer av min väska intill och lägger hörsnäckorna i sportbh:n inför ombordstigning. Saken är den,
att bandet som ser stillastående ut, i själva verket rusar i 15km/h! :P Sjukt! Så jag slungas ned på bandet och till golvutrymmet
bakom som med sin trånga yta tillåter mig att halvligga på det roterande underlaget och bränna mina händer några sekunder till.
Under tiden utstöter jag ett ylande hundläte och börjar blöda. Ingen, i rummet gör något. En kvinna kollar på mig som att jag är
dum i huvudet, medan kvinnan på bandet intill forsätter springa, men kontrollerar att allt "e okei" när jag väl har ställt mig
upp på fötter, något som jag gör förhållandevis fort. Det är lugnt!, påstår jag och gör en tummen opp innan jag lämnar salen.
Efter att ha hämtat plåster i receptionen och kämpat tillbaka skam och smärtetårar går jag ned till omklädningsrummets toalett
och bryter ihop bakom låsta dörrar. Tvättar mina sår, plåstrar om mig själv, torkar mina våta kinder och blundar tio sekunder
innan jag exhalerar och återvänder till löpbanden för att fullfölja träningsschemat. Nu har jag 4 plåster och ett bandage!
Nä men så jag far på umeå sport och motion för att kanske, få lite konsultering från instruktören gunilla som jag var bokad
med kring sjutiden. Kommer dit i tid, byter till tajta nikespandex och stötdämpande skor. Tillsammans med Gunilla gör jag
upp ett program över de kommande veckornas träning. Efter genomgången tackar och bockar jag, för att sedan sikta mot
löpbanden där det är dags att ta itu med uppgift nummer 1.
Rummet med löpband är nästan helt fullt med folk och alla de nyaste maskinerna är upptagna. Men jag ser en som ser juste ut
och gör mitt val, så jag ställer av min väska intill och lägger hörsnäckorna i sportbh:n inför ombordstigning. Saken är den,
att bandet som ser stillastående ut, i själva verket rusar i 15km/h! :P Sjukt! Så jag slungas ned på bandet och till golvutrymmet
bakom som med sin trånga yta tillåter mig att halvligga på det roterande underlaget och bränna mina händer några sekunder till.
Under tiden utstöter jag ett ylande hundläte och börjar blöda. Ingen, i rummet gör något. En kvinna kollar på mig som att jag är
dum i huvudet, medan kvinnan på bandet intill forsätter springa, men kontrollerar att allt "e okei" när jag väl har ställt mig
upp på fötter, något som jag gör förhållandevis fort. Det är lugnt!, påstår jag och gör en tummen opp innan jag lämnar salen.
Efter att ha hämtat plåster i receptionen och kämpat tillbaka skam och smärtetårar går jag ned till omklädningsrummets toalett
och bryter ihop bakom låsta dörrar. Tvättar mina sår, plåstrar om mig själv, torkar mina våta kinder och blundar tio sekunder
innan jag exhalerar och återvänder till löpbanden för att fullfölja träningsschemat. Nu har jag 4 plåster och ett bandage!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
