Visent Got Pondus

Det finns inget djur med sådan pondus som Visenten. Från första gången jag såg visenten, för två veckor sedan, uppstoppad på malmö museum, har jag dyrkat detta massiva kreatur. Huvudet på en fullvuxen best, är för stort för att omfamna med bara armar. Drömmen om att tämja ett större djur har alltid funnits med mig. Tämja är fel ord. "Vara vän med" stämmer bättre in på beskrivningen. Med jämna mellanrum matas jag med referenser om att möjligheten finns där. Jasmin och Raja i disneyklassikern, Christian the lion, klippet som aldrig tappar kraft, Knut och Thomas Dörflein, Carmen Maura och hennes katt i Pedro Almodovars Mörka Vanor är bara axplock.. Drömmer mig bort* Lyra och Iorek Byrnison! en till! Ni ser, det tar liksom aldrig slut. Det finns få saker jag romantiserat så högt som att ha en nära (Obs. Vänskaplig) relation med ett stort djur, gärna farligt, gärna rov.

En tanke som uppkom vid mötet med min första visent. Att 1927 tänkte någon såhär. "Shit. Dessa majestätiska bestar står på gränsen till total utrotning. Är det rimligt att jag skjuter en med min giftpil i dokumentärt syfte? Jag gör det bara!"