29.12.10
27.12.10
Angående starcraft II
När jag spelar dataspel förlorar jag allt medvetande om omvärlden. Allt bara sugs in i moderskeppets svarta hål (Unit: modership game: starcraft II).
Det har hänt flera gånger att mamma pratar med mig - men jag hör ingenting alls utan det blir bara en massa tomma: ja, ja, ja, ja.... Jag förstår inte varför det ska vara tomma "ja, ja..." för jag hade tjänat mer på att antingen lyssna eller spela och inte svara alls - eftersom det krävs hjärnkraft att säga "ja", så jag glömmer bort att spela istället och hamnar efter med min macro. Det är verkligen knasigt.
Det mäktiga moderskeppet som cloakar andra allied units
Men när man spelar är allt bra. Typ allt annat försvinner eftersom man sugs in i moderskeppets svarta hål. Och i gamingvärlden är trevligt/otrevligt samma sak. För det hör liksom till att antingen vara snäll eller taskig. Fast även om man är taskig så är man bara sportsligt taskig - eftersom det är kul.
Det är viktigt att förnedra någon när man har stompat dem.
Jag ska bli en archon när jag blir stor.
Det knasiga är att jag tänker på dataspel även när jag inte spelar dataspel. Typ när jag duschar på morgonen, eller innan jag ska gå och lägga mig tycker jag att det är mysigt att tänka på snygga moves jag gjort eller bra saker. Typ när jag expanda tidigt och blockarde ingången in till min bas med hjälp av byggnader så zergens tidiga push skulle göra så lite skada som möjligt. Och så jag skulle få ekonomiskt övertag - för det är sjukt viktigt i starcraft II.
Alla vet ju att 2 base protoss vinner över 1 base zerg.
-ja.
Glöm inte att sätta på undertexterna ---> "CC"
Det har hänt flera gånger att mamma pratar med mig - men jag hör ingenting alls utan det blir bara en massa tomma: ja, ja, ja, ja.... Jag förstår inte varför det ska vara tomma "ja, ja..." för jag hade tjänat mer på att antingen lyssna eller spela och inte svara alls - eftersom det krävs hjärnkraft att säga "ja", så jag glömmer bort att spela istället och hamnar efter med min macro. Det är verkligen knasigt.
Men när man spelar är allt bra. Typ allt annat försvinner eftersom man sugs in i moderskeppets svarta hål. Och i gamingvärlden är trevligt/otrevligt samma sak. För det hör liksom till att antingen vara snäll eller taskig. Fast även om man är taskig så är man bara sportsligt taskig - eftersom det är kul.
Det är viktigt att förnedra någon när man har stompat dem.
Jag ska bli en archon när jag blir stor.
Det knasiga är att jag tänker på dataspel även när jag inte spelar dataspel. Typ när jag duschar på morgonen, eller innan jag ska gå och lägga mig tycker jag att det är mysigt att tänka på snygga moves jag gjort eller bra saker. Typ när jag expanda tidigt och blockarde ingången in till min bas med hjälp av byggnader så zergens tidiga push skulle göra så lite skada som möjligt. Och så jag skulle få ekonomiskt övertag - för det är sjukt viktigt i starcraft II.
Alla vet ju att 2 base protoss vinner över 1 base zerg.
-ja.
Glöm inte att sätta på undertexterna ---> "CC"
Visent Got Pondus
Det finns inget djur med sådan pondus som Visenten. Från första gången jag såg visenten, för två veckor sedan, uppstoppad på malmö museum, har jag dyrkat detta massiva kreatur. Huvudet på en fullvuxen best, är för stort för att omfamna med bara armar. Drömmen om att tämja ett större djur har alltid funnits med mig. Tämja är fel ord. "Vara vän med" stämmer bättre in på beskrivningen. Med jämna mellanrum matas jag med referenser om att möjligheten finns där. Jasmin och Raja i disneyklassikern, Christian the lion, klippet som aldrig tappar kraft, Knut och Thomas Dörflein, Carmen Maura och hennes katt i Pedro Almodovars Mörka Vanor är bara axplock.. Drömmer mig bort* Lyra och Iorek Byrnison! en till! Ni ser, det tar liksom aldrig slut. Det finns få saker jag romantiserat så högt som att ha en nära (Obs. Vänskaplig) relation med ett stort djur, gärna farligt, gärna rov.
En tanke som uppkom vid mötet med min första visent. Att 1927 tänkte någon såhär. "Shit. Dessa majestätiska bestar står på gränsen till total utrotning. Är det rimligt att jag skjuter en med min giftpil i dokumentärt syfte? Jag gör det bara!"
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
