23.2.11

En sak som jag gjorde en gång, som jag ibland tänker tillbaka på, tänker jag berätta om nu. Det var på nyårsafton, jag och mina vänner var på en fest i ett kollektiv på teg, där vardagsrummet var förvandlat till ett danshall med sviktande golv. Vi dansade och drack vin från en flaska på spiselkransen, ramlade omkring och kysstes med främlingar. När så natten började lida mot sitt slut, var festen ganska gles och man skymtade äntligen datorn, som med sin spotify hade makten över festens val av ton. En kastrull, Jag, fumlar fram till datorn och sätter igång denna:



I mitt sinnes sinade bruk, icke väl medveten om att majoriteten av deltagarna på den utrinnande efterfesten är punkare och inte alls villiga att bli fucked from above av (en av) tidernas mest majestätiska electrospår. Kommande reaktion kan också komma sig ur att jag höjer volymen på spotify, något som tredubblar ljudet och basgången i den lilla lilla kammaren. Så jag vänder mig om och möts av kanske 13 skräckslagna ansikten. Somliga håller sig för öronen, andra mimar saker mot mig som jag inte förstår. Somliga vill spy. Men jag, Jag är asglad och dansar med ryggen mot datorn, som om jag precis givit upphov till 2011:s första klimax. Så fort jag inser mitt, enligt andra, misstag, lämnar jag rummet med en uppgiven suck emedan någon löper fram till datorn och byter låt.

Bloody beetroots! Jag gjorde det för er! Puss!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar