En kväll inför solens sista låga
Stod vi på den gamla bron, du och jag.
Glömmer du den nånsin, var min fråga,
Denna svala som just flög förbi?
Och ditt svar? Säkert och stilla: Aldrig!
Snyftningarna fick oss att skälva,
Livet i flykt, en ilning så säll,
Evigt kvar, också efter oss själva,
Du och jag på den gamla bron en kväll.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar