♥♥♥ ᶘ ᵒᴥᵒᶅ ♥♥♥

Efter att jag och Kent hade jobbat på Ume Open gick vi på fest. Därefter grät jag och Kent försökte lära mig
konsten att skrika ut en hjärtesorg på trappavsatsen utanför gamla biblioteket innan Emma kom och mötte
upp oss. Vi två stod uppskrivna för efterfesten på verket, men det gjorde inte Kent. Efter att hans skämt
tagits som påhopp av en gruppmedlem skiljdes vi åt. :´(

Väl inne på verket blev jag hastigt nyktrare. Konstaterade att min enda kontakt på plats var Emma,
men lika snabbt som jag kommit fram till detta kom Emma på att hon glömt sin mobilladdare på Folkets Hus.
Omöjligt var väl detta då hon ensam ansvarade för alla artisters merchandise som skulle återlämnas tidigt
morgonen därpå. Efter att ha försäkrat mig om att hon inte skulle bli borta i längre än någon kvart försvann
hon och lämnade mig kvar på efterfesten. Befann mig i Verkets vardagsrum när jag upptäckte att jag stod intill
ett par karlar, varav en var Markus Krunegård. Fortfarande lätt salongs gav jag mig på ett försök att bryta mig
in i tvåsamheten, när deras samtal välsignades med en alldeles för lång konstpaus och den okände mannen
vände sig ut mot rummet, precis i fas med att jag glider in och rosslar följande.

"Amen aso shit, listen 2 thiz! Känner typ En tjej på denna festen och hon lämnade mig precis ensam kvar för att
hämta en mobilladdare på Open! fucked up is that?"

Varpå! okänd man suckar mot mig, tittar tillbaka mot Markus, vänder ryggen till(!) och återförsluter samtalet
mellan fyra ögon.

I den stunden var jag Ron, som försökte strike:a up en konversation med Harry i ett alldeles försent skede, så att
Harry redan är för packad för att avgöra vem som var av den sämre sorten själv. Än idag ser jag på den mannen med
ryggen med förakt, men aldrig hyste jag agg emot Krune. Hörde om hans fadäs på toaletten senare och det är
No biggie man.



Precis såhär, fastän Harry har, typ spelat quiddich hela kvällen samt druckit makalösa mängder honungsöl före och
under match. För att inte tala om efter, bara för att fira hur jävla bra det gick. Sen träffar han ingen som är skön att
hänga med och alla i laget är typ tillsammans med lönnfeta tjejjer från Hufflepuff. Stämningen är låg och harry är
vid det här laget ganska likgiltig. Också kommer liksom Draco och bara, sträcker fram handen. Han förstår väl att
killens framfusiga betéende kan ha att göra med sitt kändisskap, men han är inte den som är ohyfsad. Klart han står
och lyssnar på vad grabben har att säga, han är väl för fan blond och har skön koll på håret. Dessutom verkar han
driven och målmedveten, en egenskap som Harry värderar ganska högt i den här situationen eftersom han har svårt
att röra sig uppförs och den här killen uppenbarligen bryr sig om honom och sitt eget anseende, utan att vilja ha
något tillbaka, förutom ett harmlöst handtag.

Sen kommer Ron! Kanske mer rödögd än rödhårig och bara "Whaddap dawg!" på sin vita springare. Harry bara
Ååh men cool beans den här snubben är ju fan rånajs. Låt mig mingla, snälla Draco.

Och Draco bara, "Accio Ryggtavla i den här slynans ansikte." Ain't nobody gonna take away my shine.